Ett och ett halvt år
För lite mer än 1,5 år sedan så hade ingen tagit min hand in public. Ingen hade pussat mig i pannan för att personen ville det. Ingen fick mig att känna mig så bekväm runt den personen. Det var ingen som brydde sig så som mycket om mig på det speciella sättet. Det var ingen som kunde vända mina dagar på två sekunder. Det var ingen som log mot mig såfort personen såg mig. Ingen som skrattade åt mig när jag blev rädd till skräckfilmer eller när jag grät åt romantiska och ledsna filmer. Tills den special someone dök upp.
Den 7 september 2012 träffades vi för första gången. Inga konstigheter, bara perfekt. Första gången han träffade mig så tog han mig i handen och höll mig vid sin sida hela kvällen. Och jag hade ingenting emot att stå där. Jag kände mig trygg. Konstigt när han är 1,92 med muskler... Men jag kände mig trygg. Fick känslan att här hör jag hemma. Från min sida så var det en sådan gång där allt stämde. Han och jag stämde, vi klickade. Det där leendet gör mig lika glad och varm inombords än idag. 1,5 år senare men den kvällen känns närmare än så. 1,5 år har gått så fort, iallafall så känns det så. Men jag är lika glad att få se dig kliva av tåget på centralen när vi ska träffas som jag var då. Blir lika varm i kroppen varje gång. För att jag vet att det är några nätter som jag får somna vid din sida och många pussar.
Att vara såhär nära någon, att få känna någons alla sidor är det finaste som finns. Jag är så glad att jag har dig. Jag känner dig utan och innan och har sett alla dina sidor. Alla dina fina sidor. Jag älskar att få somna bredvid dig. Jag älskar att få vakna upp bredvid dig och få se dig sova. Jag älskar att kolla film med dig. Jag älskar att få uppleva saker med dig. Jag älskar dig Alexander!
Fick frågan idag om jag inte har tröttnat, eftersom många gör det. Men jag kan ärligt säga att det har jag inte. Alexander är den killen som jag kan titta på och se mig själv med om 10 år. Och om 30 år. När man har varit med någon i 1,5 år så är det så många år till som man vill spendera med den personen. Det finns så mycket mer att göra. Vi vill resa och uppleva världen. Samtidigt som att bo ihop skulle vara underbart så får det nog vänta, tyvärr. Men han och jag fungerar. Vi fungerar så jävla bra. Alexander är min andra halva.
Nu börjar det här bli lite långt känner jag.. Men jag tänkte avsluta med att säga att det här månaderna har varit helt underbara. Det här 18 månaderna har varit helt fantastiska. Och det är väl klart, det är med den mest fantastiska killen. ♥
